Nyss avslutade SVT sin sändning om Uppdrag Granskning om arbetsförhållanden hos leverantörer av mobilmaster till Ericsson och Telenor. Ännu ett program om skrämmande produktionsförhållanden i tredje världen. Det reser en rad frågor och kommentarer: 1. Om dessa förhållanden råder hos leverantörer till företag som är bland de främsta inom ansvarstagande företagande, som Ericsson och Telenor, med månatliga kontroller på plats, hur ser det då ut i nationella fabriker eller mindre företag i Bangladesh med inga eller få (mutbara) kontrollanter?
2. Är det så att det finns nationella lagar i Bangladesh för att rena avloppsvattnet från fabriker? Så är fallet inte i flera delstater i Indien har jag hört.
3. Fabriksledningen i inslaget verkar stolta över sin fabrik. Då kameramannen ser flipflop på fötterna vid en lyftkran, ser vdn från Bangladesh framsteg i ett av världens fattigaste länder. Om alternativet är svält är ett jobb vid en fabrik för att försörja sin familj nog inte ett svårt val. Entreprenörer och industrin lyfter många ur fattigdom och skapar resurser för social välfärd.
4. Samtidigt är det slående att Ericsson och Telenor agerar med kraft mot leverantörerna först när de får ögonen på sig. Uppdrag granskning tjänar således ett syfte som pådrivare. Ericssons informationsdirektör sa själv att Uppdrag Granskning hjälper att sätta fokus på problemet med leverantörer internt på Ericsson. Sedan finns det säkert projekt och framgångssagor i tredje världen Ericsson och Telenor hellre velat berätta.
5. Företagen har makt att påverka genom att helt enkelt dra in sin beställning. Vill leverantören samarbeta kan förbättringar ske snabbt. Även leverantörer med undermåliga miljö- och arbetsvillkor torde komma ifråga. Där är förbättringspotentialen som störst. Leverantörer som inte vill förbättra sig borde däremot uteslutas.
0 comments:
Skicka en kommentar