Grön lånepolicy i Shenzhen

Straxt norr om HongKong på det kinesiska fastlandet ligger Shenzhen, Kinas Silicon Valley, och en av världens mest snabbväxande städer. En liten fiskeby som omvandlas till en stad med nio miljoner invånare på tre decennier med världens sjätte största containerhamn. Från Shenzhen transporteras elskrotet med lastbil till Guiyu, fyra timmar bort. 

I Shenzhen plockas mobiltelefoner ihop i stora industrilokaler längs en produktionslina där kvinnor sitter mitt emot varandra i blåa eller ljusblåa rockar. Den stora miljöpåverkan sker sannolikt inte i dessa lokaler, utan vid produktion utanför fabriksportarna av de hundratals komponenter som finns i mobilen. Mycket tyder på att det sker i en annan del av Shenzhen med allvarlig försämring av luftkvalitén som följd.

"Det är som om någon är ansvarig för att konstant bränna bildäck", sa en svensk mobiltelefondesigner med uppdrag i Shenzhen jag intervjuade igår. Luften är tydligen så dålig i Shenzhen att de bästa studenterna, trots erbjudande om höga löner och flotta bostäder, väljer att arbeta någon annanstans. 

För att komma tillrätta med miljöproblemen i Shenzhen vägras ett antal förorenande verksamheter att få lån i linje med den grön lånepolicy Kinas regering antagit. 

Läs mer: 

Shenzhen battles environmental abusers (China.org.cn)

China to bring in green loan benchmark (ChinaDaily.com.cn)

Industrial Hearland, Shenzhen

E-waste: Dumping on the Poor

Gästblogg: Hållbar konsumtion

I en kommentar till inlägget "Konsumtion som samhällskrav" på denna blogg skriver Jonas Roupé följande: 

Detta är ett angeläget tema - anti-konsumtions temat. En annan film på temat på Svenska Biografer har den fyndiga titteln "Den stora utförsäljningen - Köp nu betala senare" Filmens bild har ett jordklot med streckkod. 

Konsumtion är ett låneord, vars betydelse vi ofta förbiser - Förbruka. Hur goda förbrukare vi är har på senare tid blivit kvantifierat: FNs Millenium Ecosystem Assessment publicerade år 2005 sina forsknings resultat: 60% av jordens ekosystem är överbelastade, inklusive 15 av värdens 18 fiskevatten. Under ett seminarium i Riksdagen den 8 Aprill med titeln "i 11e timmen" fick vi en annan tydlig - ofattbar illustration på detta: I närheten av Japan möts två stora havsströmmar där fartyg nu går på grund. Orsak, ett sopberg stort som den amerikanska kontinenten och 10 meter djupt! Det är nästan så att man måste åka dit för att tro på detta. Kanske ligger någon av ens egna sopor där och flyter... Det naturliga steget i Canada har på sin websida anget att genomsnittstiden till dess att vi kastar det vi just köpt är 6 veckor. Och att över 90% av jordens resurser inte går åt till själva produkten vi köper utan till emballage, framställning och transport.

Detta vore inte så svårt problem om det inte vore för att vår ekonomi bygger på just konsumtion. över 70% av den amerikanska tilläxten drivs av konsumtion. Sannolikt har vi likanande siffror i Europa. Därigenom är konsumtion och tillväxt intimt förknippade. Och här har vi också någon slags gräns för miljörörelsens handlingsutrymme: Så länge inte tillväxten hotas går det bra...

Någonstans i allt detta måste vi sluta att se oss själva som konsumenter. Allting har vi till låns. Vi lever ju inte för evigt. Naturen skapar inga sopor. Det är bara vi människor som gör det vi gräver upp, producerar, konsumerar och bränner. Det är inte hållbart. Och vi har inte mycket tid kvar att komma till rätta med detta...

Inlägget ovan är skrivet av Jonas Roupé. 

Sopmaffian stjäl metaller

P1:s program för undersökande journalistik, Kaliber avslöjar att metaller är kriminell hårdvaluta och fokuserar på skrothandlarna. Sedan 1999 behövs det inget polistillstånd för att bedriva skrothandel. Följaktligen sker inga kontroller och låga straff. Något den organiserade brottsligheten utnyttjar och hotar nu en hel bransch. 

Priset för koppar har gått från 2500 dollar år 2004 till runt 9000 dollar idag. En ökning på 360 procent. 

Med folk anställda hos skrothandlaren, god insyn i när och var metaller levereras till företag för att användas i produktionen och bristfällliga larmanordningar har de förslagna tjuvarna tjuvkopplat företagens egna truckar och helt sonika kört bort metallerna. Kalibers reportrar uppskattar värdet till 300 miljoner kronor år 2008. Det kan vara 10 gånger så mycket. 

Kalibers reportrar har fokuserat på skrothandlarna. Men vad metallerna sedan tar vägen är en gåta. Romanen Gröna Änkan prövar tanken att element i Kina köper upp dem för att användas i den inhemska produktionen i Kina, men även för att säljas tillbaka till väst i form av nya produkter, som redan är beställda. 

Läs mer: Metall - kriminell hårdvaluta (SR, Kaliber)

Inspirationens byggstenar

Shortcut talaren Niklas Olovzon anger tre komponenter för att inspirera din omvärld, som individ eller företag: trovärdighet + kontinuitet + passion = inspiration.

Att uppfattas som trovärdig kräver kontinuitet, vilket kräver passion, det vill säga engagemang och dedikation. Med passion får vi andra att vilja ta del av berättelsen. Det skapar i sin tur kontinuitet, vilket skapar trovärdighet. Tillsammans får vi inspiration, hävdar Olovzon. 

Är det därför idrottsstjärnor som Kallur inspirerar och berör?

Grunden för inspiration är att väcka känslor genom att skapa ett sammanhang, en intressant historia. Olovzon ger följande tips för att inspirera omvärlden: 

  1. Tänk känsla framför förnuft. 
  2. Visa sammanhang framför enskildheter. 
  3. Skapa beröring istället för bevisning. 
  4. Tala om mening istället för funktion. 
  5. Berätta en inspirerande story istället för att räkna upp en mängd fördelar.

Romanen Gröna Änkan försöker bygga på dessa tre delar. Bakgrundshistorien om Guiyu är sann (trovärdig). De olika kapitlen lägger fram ledtrådar som efterhand skapar ett nyanserat sammanhang (kontinuitet). Karaktärerna har en inre agenda som får dem att interagera engagerat (passion). Om delarna hänger ihop skapar detta, förhoppningsvis, en inspirerande berättelse. 

Läs mer: Inspirera mig (Niclas Olovzon)

Mobilkomposten visar vägen

Försenad sprang jag i aprilsolen hela vägen från Gullmarsplan för ett möte med Linda Öhlund på Plan Sverige. Tillsammans med Nokia och ett antal återförsäljare (Telia, 3, Expert, PhoneHouse, MediaMarkt) lanserar de Mobilkomposten med målet att samla in 250 000 mobiler från svenska hem. 

Bilden ovan visar hur mobilen samlas in i butik (1), sorteras efter om mobilen skall återvinnas eller återanvändas (2) och sedan att plast och metaller tas till vara (3). Intäkterna, 30 kronor per mobil, går till Plans miljöprojekt för barn i länder som drabbats hårt av klimatförändringar. 

Linda berättade att det under det senaste decenniet sålts 25 miljoner mobiler i Sverige. Telia uppskattar att 15 miljoner av dessa fortfarande ligger hemma i folks byrålådor. Något Mobilkomposten vill ändra på. 

Mobilkomposten svarar mot ett behov för butikerna att hantera kundfrågan: tar ni emot mobiler? Mobilerna Mobilkomposten samlar in skickar Posten till ett centrallager i Kalhäll där de lagras tills volymen är tillräcklig för att skicka det för återvinning hos GreenCyc Limited i Birmingham. 

Romanen Gröna Änkan berättar historien om vad som kan hända med mobiler som inte samlas in på korrekt sätt, utan hamnar i Guiyu i södra Kina - världens centrum för illegal elektronisk återvinning. I Guiyu hanteras 10% av det elskrot i-länderna genererar och 10 gånger mer än det elskrot Sverige samlade in år 2007. 

Läs mer: Mobilkomposten

Bortom RoHS-direktivet

Ett sätt att undvika att miljöfarliga ämnen sprids i naturen är att inte stoppa in dem i mobiltelefonerna från början. RoHS direktivet (Restriction of Hazardous Substances Directive) gick i kraft den 1 juli 2006 och innebär att bly, kvicksilver, kadmium, krom och två typer av flamskyddsmedel fasas ut i all produktion av elektroniska produkter. Men det räcker inte. 

Greenpeace gör en egen ranking av elektronikföretagens miljöprestande utifrån vad företagen skriver på sina egna hemsidor. Listan förändras allteftersom kraven ökar och företagen tar egna initiativ. 

Läs mer: 

RoHS-direktivet

Guide to Greener Electronics (Greenpeace)

Rapport besöker Guiyu

Inom hela EU samlas 25 procent av alla elektroniksopor in, trots tillverkaransvar. 

Enligt Greenpeace genererar I-länderna 15-20 miljoner ton elektroniksopor varje år, varav Europa står för ungefär hälften. Guiyu hanterar en tiondel av världens elskrot årligen, eller 1,5 miljoner ton, eller tio gånger mer än vad Sverige samlade in 2007.  

Följ med Rapport till Guiyu, filmade av frilansfotografen Henri Seng. "Han kunde ta sig runt och filma eftersom han är kines, vi västerlänningar blir tagna efter två röda sekunder", som SVT utrikesreporter i Kina, Fredrik Önnevall, skrev i en e-postkonversation vi hade. 

Se video: Kina mörklägger problemet (Rapport)

Se bildspel: Guiyu, Largest e-Waste Site on Earth

Är Gröna Änkan anti Kina?

Den frågan fick jag under en tidig söndagmiddag hos ett par grannar. Romanen Gröna Änkan är varken anti eller pro Kina, däremot anti rovdrift på miljö och människor och pro aktörer som vill motverka detta. 

Skådeplatsen för romanen Gröna Änkan är Kina, men det skulle kunna varit en träbakgård i Sverige i början av seklet, som i  Eyvind Johnsons ´Romanen om Olof´. 

I en globaliserad värld blir det allt svårare att peka finger och isolera sig själv från problemet. Inte minst med rovdriften i Kina, som i sin tur bland annat köper insatsvaror från Afrika framtagna under tuffa förhållanden, vilket svenska konsumenter, du och jag, betalar för direkt i kassan, eller via skattesedeln genom svenska kommuner och företag med kravodlat kaffe i personalmatsalen. 

Självklart är inte allt i Kina dåligt eller alltigenom bra och det hela är synnerligen komplext. Romanen Gröna Änkan är ett ödmjukt försök att nyansera debatten genom att belysa problematiken kring en del: återvinning av mobiltelefoner.  

Läs mer: SvD skriver om Kina (Ola Wong)

Var tar mobilen vägen?

På ett seminarium anordnat av Miljöaktuellt om Grön IT pratade jag med Nokias miljöchef, Markus Ternho, om var alla mobiltelefoner tar vägen. Det visar sig att de flesta ligger i byrålådan och skräpar. För Nokias del gäller följande fördelning: 

- Ligger i byrålådan (48%)

- Ges till en annan person (13%)

- Tas tillbaka via Nokias insamlingsplatser (2%) (när telefonen lämnas in för reparation och inte går att laga samt vid insamlingskampanjer)

- återvinningsstationer (3%)

- okänt öde (7%)

- byter tillbaka för en ny telefon i butik (27%)

Romanen Gröna Änkan är mest intresserad av den tredjedel av alla mobiler som hamnar vid återvinningsstationer (3%) och byts tillbaka för en ny telefon i butik (27%). 

Läs mer: 

Nokia and the environment (Markus Ternho)

Vägvisare under Tällberg Forum

Under den första dagen av Tällberg Forum 2008 kommer alla 600 besökare att erbjudas en 2-timmars naturupplevelse. 

Tanken är att skapa en känslomässig relation till naturen som utgångspunkt för samtal under konferensdagarna kring, bland annat, hur designa, styra och leda en hållbar interaktion mellan naturliga system och system skapade av människan på global och lokal nivå. 

Igår deltog jag i den andra av tre utbildningstillfällen till Vägvisare (anordnad av SV och Naturakademin) för att leda grupper för denna naturupplevelse, som handlar om att bygga eller återknyta till en känslomässig relation till naturen.  

Tankegodset hämtar mycken näring från John P. Miltons läror. Milton menar att en anledning till att vi ser så mycket alienation i samhället är att vi tappat kontakten med den naturliga miljön. Vi lever inte längre i en värld där allt är integrerat, sammankopplat, balanserat och harmoniskt. En väg dit är att odla ett personligt förhållande till naturen. 

Vi är alla är en bit natur. Något jag erfor under en oförglömlig SOLO-övning sommaren 2006 under ledning av John P. Milton, som innebar tre dagar på en skärgårdsö, helt själv, utan annan stimulans än naturen omkring mig. Att rekommendera.  

Att mista kontakten med naturen är kanske det största miljöhotet av alla. Något som blir tydligt i Guiyu i södra Kina.  

Läs mer: Sky Above Earth Below (John P. Milton)

Retoriska tankefigurer förhöjer

Det som ger en roman färg, rytm och komik innehåller ofta en retorisk komponent eller tankefigur. Wikipedia har sammanställt en bra lista över användbara tankefigurer. 

Vad "digression" betyder lärde jag mig idag. En utvidgning, ett sidospår, i framförandet som illustrerar den poäng man vill föra fram. Vissa menar på att digressioner är litteraturens själ. Så länge sidospåren knyter an till berättelsen har de ett berättigande, annars blir de överflödiga, kanske pretentiösa. 

Humlan hittar vilse

Vid kastanjen invid cykelskjulet på tomten slog det mig att det blir ingen vår i Guiyu. Pollinerarna har gett sig av eller dött. Utan humlor och bin, inga blommor (90% pollineras) eller knappt några grödor (75%). 

Ekosystemtjänster naturen tillhandahåller alldeles gratis. 

I Amerika pratar man om "colony collapse disorder" när bina strejkar med stora ekonomiska kostnader som följd, till exempel för äppelodlingar. En artikel i SvD den 12 april presenterade ny forskning att luftföroreningar lägger beslag på blommornas flyktiga doftämnen så att blommor inte luktar blommor längre. Då hittar pollinerarna inte fram till sin nektar. Humlorna dör, liksom blommorna.  

Artikeln pekar på att luftföroreningar som svävar över landsbygden kring stora städer "förstört lukten från blommor med så mycket som 90 procent, jämfört med tiden före bilar och tung industri". I år, 2008, är första året i världshistorien då fler människor bor i städer än på landsbygden.

Jag har sett bilder på kineser som pollinerar äpplen för hand, men det visar sig att det är av andra anledningar än föroreningar. De har få äppelträd och låga arbetskostnader jämfört med att hyra in bin. 

Läs mer:

Apiculture and Colony Collapse Disorder (World Changing)

The Service of a Tree (blogg)

Sånglärkan drillar i Skanör

En tur till Skåne och Skanör, glass i soldiset och sedan ut på strandängen mot havet där jag hör vårens första sånglärka drilla. Den ryttlar muntert en tio meter upp i luften på sina kantiga vingar, liksom inte gjord för att skönflyga, men ingen kan ta mista på entusiasmen. Den smittar av sig. 

Rachel Carson skriver sin bok "Tyst Vår" 1962 om ett landskap utan vårfåglar efter en kemiskandal i Amerika. Själv dog hon i cancer 1964.

I förordet citerar hon Albert Schweitzer, som fick Nobels Fredspris 1952: "Man has lost the capacity to foresee and forestall. He will end by destroying the earth."

Tyst vår råder i Guiyu i södra Kina. 

Läs mer: Introduction to Silent Spring by Al Gore

Stark tro på Kina

Kina har som bekant många ansikten. Den snabba tillväxten har lyft miljoner kineser ur fattigdomen. Privata Affärers chefredaktör Annika Creutzer har gjort flera resor till Kina. Här berättar hon om sina upplevelser.

Många svenska företag skulle inte överleva om de inte förlade produktionen till Kina. Det flesta produkter vi ser omkring oss skulle bli mycket dyrare. Frågan är inte om utan hur. Vem tar kostnaden för Kinas arbetsmiljö och utsläpp i naturen? 

I en yrkesroll handlar det, från mitt perspektiv, mindre om filantropiska antaganden om att bidra till en bättre värld som strategiska beslut att minska risken för mediala avslöjanden, som över en natt kan påverka förtroendet för ett varumärke. Något Douglas Bååth i romanen Gröna Änkan behöver ta hänsyn till. 

Kravmärkta mobiler

På ett seminarie om Grön IT anordnad av Computer Sweden träffade jag marknadschefen för TCO Development, Susanna Frey Garpås, som pekade på att TCO tog fram en standard redan 2001 för att miljöanpassa mobiler. 

Standarden fokuserar på strålning från mobilen, ergonomi och ekologi. Den sistnämnda innefattar ett förbud mot kadmium, kvicksilver och beryllium, liksom i minskad omfattning, bly och flamskyddsmedel. Ett förbud som avsevärt skulle förbättra arbetsvillkoren för Mei Li i romanen Gröna Änkan som återvinner bly från mobiltelefoner genom att hetta upp kretskort i en wok-panna.  

Medan TCO har fått sitt märke på 500 miljoner produkter, mest känt är datorskärmarna, har märket mött kompakt motstånd bland mobiltillverkarna, vilka hävdar, bland annat, att TCO märke är föga känt utanför Europa, att det finns konkurrerande märken i Tyskland och USA och att tillverkarna får betala 1 procent av vinsten till TCO Development.

Var din egen ledare

Det budskapet levererade indianhövdingen Chief Oren Lyons från Nationen Onondaga i staten New York vid ett föredrag anordnat av Studieförbundet Vuxenskolan och Naturakademin.

Oren Lyons, talesman för Ursprungsbefolkning i olika sammanhang, bland annat i FNs Generalförsamlingen i New York, pratar om ledarskap och ansvar, utifrån vad som är hållbart. Perspektivet är att beslut som tas idag skall hålla i 7 generationer. Men så är Onondaga också en av världens äldsta demokratier, vilken inspirerade Amerikas grundare på sin tid. 

Oren Lyons pratade om att balanserad maktfördelning där utvalda klanmödrar väljer (manliga) ledare och konsensus. Han pratade om att vara sin egen ledare, om att ledare följer folket om de säger vad de skall göra. Han pratade om värdeförändring för överlevnad och att aldrig, som ledare, förlita sig på att hoppet kommer från folket ("never take hope from the people"). 

Oren Lyons talade också om att vi förlorat kontakten med naturliga element utanför kontorsfönstren.

I år är det första året i världshistorien då fler människor kommer att leva i städer än i landsbygden. Från ett miljöperspektiv är det oroande för att den känslomässiga relationen till naturen är vad, hävdar vissa, som får oss att värna den. Det kanske största miljöhotet är att vi inte ser oss vara en del av naturen och därför inte talar å dess vägar. Ett tema som hovrar i bakgrunden i romanen Gröna Änkan.

Se Oren Lyons prata om 7 generationer (TV4)

Se Oren Lyons prata inför Sveriges Riksdag (TV4) 

Blyförgiftade barn i Guiyu

Studier visar att 80% av barn i Guiyu har någon form av blyförgiftning med irreversibla effekter vid utveckling av nervsystemet. Men luften i Guiyu innehåller mer än så.

Bly, kadmium, PCB, PCN, kvicksilver, bromerade flamskyddsmedel och nonylfenol frigörs vid återvinning av elektroniskt avfall med primitiva teknologier. Tungmetaller som återfinns i plastkablar, lysrör, batterier, reläer, plasthöljen till datorer, displayer och kretskort. Tungmetaller med kända skador på immunsystemet, nervsystemet, levern, huden, fortplantningen, liksom ökad risk för cancer. 

Läs mer: Recycling of Electronic Wastes in China & India: Workplace & Environmental Contamination

Indiska visar vägen

Under ett seminarie den 3 april anordnat av Antonia Ax:son Johnsons Stiftelse för Miljö och Utveckling och Kungl. Skogs - och Lantbruksakademin om textilindustrin (Ska vi kasta in handduken - eller byta ut den?) talade Renée Andersson, miljöchef på Indiska om sitt arbete med att påverka leverantörerna. 

Efter 400 inspektioner i indiska och kinesiska fabriker som producerar Indiskas produkter drar hon slutsatsen att kontrollerna bidrar, men att det är respekt, dialog och humor som leder till förbättringar. Liksom möjligheten till bättre struktur, ökad produktion, lojala arbetare, bättre kvalitet, bli föregångare inom sitt närområde och inspirera andra, samt möjligheten att locka nya kunder med samma krav. 

Renée konstaterade att de mesta omkring oss produceras i länder med bristande mänskliga rättigheter med stor belastning på miljön. Hon menade också att handel leder till utveckling, men skapar inte automatiskt demokrati, och att större förändringar har skett på 2 år, när leverantörerna vill göra förändringar, än vad hon sett på 15 år som biståndsarbetare. 

Vilka är då riskerna? Renée nämnde några: efterlevnad av mänskliga rättigheter, trots täckande nationell lagstiftning; okunskap om nämnda rättigheter; brist på demokrati pga analfabetism; bristande fackliga rättigheter och oberoende fackföreningar; bristande miljöhänsyn; korruption; samt svårt att kontrollera hela leverantörskedjan. Av 500 miljoner arbetsföra indier är till exempel 10 miljoner med i facket, eller 2 procent. 

Hur minska riskerna? Indiska arbetar med uppförandekoder kring: tvångsarbete, organisationsfrihet, säkerhet, hälsa, barnarbete, löner, arbetstid, diskriminering, riktiga anställningar och human behandling. Ett återkommande inslag bland producenterna är tydligen att lagstadgade pensioner, försäkringar, övertidsersättning och föräldrarersättning inte betalas ut. 

Indiska har jobbat i över 30 år med sina leverantörer och växt med dem. De har hög trovärdighet i att stå sina leverantörer bi om de vill göra förändringar. Om Indiska tampas med riskerna nämnda ovan, och gör något åt det, hur är det med alla andra företag med produktion i Kina och Indien, som inte kommunicerar att de tar socialt ansvar? 

En tumregel verkar vara att ju starkare varumärke, desto högre fall om oegentligheter uppstår i produktionen, och desto högre sannolikhet att företag gör något åt saken. Småskuttarna (98% av alla företag) som befinner sig under radarn, utan medialt intresse och utan kommunicerat socialt ansvar, kan sannolikt göra hur de vill med hänvisning till okunskap. Det är Douglas Bååth inställning i romanen Gröna Änkan. 

Men, vi sitter alla i samma båt. Kunderna bör ställa krav och betala för bättre produktionsförhållanden i leverantörskedjan. Vad händer till exempel i den skattefinansierade  offentliga upphandlingen? 

Läs mer: Grön Upphandling

__________________________________________

Antonia A:son Johnsons Stiftelse för Miljö och Utveckling vill "skapa en brygga mellan det existentiella och kommersiella, mellan det företagsekonomiskt nödvändiga och det samhälleligt önskvärda, mellan det humanistiska perspektivet och det naturvetenskapliga tänkandet, mellan forskare och praktiker, kommunikatörer och media," samt att "väcka debatt och bidra till att öka det tvärvetenskapliga tänkandet i samhället." Med andra ord, nyansera debatten om företagets sociala ansvar. 

Konsumtion som samhällskrav

I ett kallblåsigt Stockholm gick vi på biograf och såg Sean Penns Into the Wild. En långsamt berättat historia om en ung man som klipper banden med samhället och ger sig ut för att leva sin dröm att bo nära naturen. Utopiskt och omöjligt? Javisst. Men den fångar upp åren runt de 20 då världen stod öppen att bli och göra vad som helst. Iallafall i tanken.

Filmen "Into the wild" utmanar idén om konsumtion som vår huvudsakliga uppgift i samhället. Det låter absurt, men inte utifrån antagandet att USA konsumenter driver världsekonomin. Sviker de sin uppgift sjunker börserna och med den värdet på svenska pensioner. Tänk bara på Bush giv om att ge 10 000 kr till varje amerikan så att de kan få fart på hjulen igen.

Samhället kräver att vi konsumerar. Inte bara arbetar, utan konsumerar. Inte för att jag förstår hur det kan vara annorlunda. Jag vill inte leva i en buss i vildmarken utan mina nära och kära som i filmen "Into the Wild". Likväl ställer han, huvudrollen, med sitt blotta exempel, saker och ting på sin spets, som passiv rebell.

Kopplingarna till Jack Kerouacs "On the Road" är uppenbara i filmen, resan är målet, vilken fick mig att tänka på Harry Martinssons "Vägen till Klockrike" eller Ulf Lundells "En varg söker sin flock".

Romanen Gröna Änkan pekar inte finger åt någon enskild aktör. Vi sitter alla i samma båt. Men den pekar på problemet mellan vad vi konsumerar och de som får betala priset för att så sker, inklusive miljön, och uppmanar läsaren att bilda sig en egen uppfattning.

Hitta unika metaforer

Som med allt annat finns det metoder för att bli bättre, höja sig ett snäpp. En metod jag använder för att hitta unika liknelser, metaforer, är den Ernest Hemingway och Scott Fitzgerald nyttjade, sägs det, under deras resor tillsammans. Vad de gjorde var att haka fast ett adjektiv till föremål de hittade längs vägen, vad som helst, med hjälp av ordet ´som´. 

Den kreativa processen körs baklänges och begränsar antalet valmöjligheter. Var fjärde paragraf är lämpligt för rytmens skull om syftet är att förstärka en känsla, snarare än att imponera. Se här ett par försök som dyker upp i Gröna Änkan. 

Vägskylt. Hur är en vägskylt? Tydlig. ´Tydlig som en vägskylt´. 

Ek. Hur är en lövlös ek? Irrig. Vad är irrigt? Tanken. ´Tankemässigt irrig som en lövlös ek´.

Poolparty. Var finns ett poolparty? Miami. Hur är ett poolparty? Sexigt. "Slöjad blick som bara osar poolparty i Miami´. 

(Verbet ´osar´ är hämtat från Bridget Jones Dagbok när Renée uppmanas av sina vänner att ´ooze intelligence´ för att bli herre över situationen vid en boklansering)

Korruption förstör miljön i Guiyu

Den tes jag vill pröva i romanen Wokade Mobiler är att korruption förstör miljön. Vad jag gjort är att utgå från ett befintligt och väldokumenterat problem - elektronikåtervinning i Guiyu i södra Kina - och spunnit en historia kring hur olika karaktärer förhåller sig till detta problem. Det påverkar även relationen mellan karaktärerna, vilket driver handlingen mot ett avgörande och ett nytt läge uppstår. Romanen Wokade Mobiler följer således ett klassiskt upplägg för ett filmmanus: problem - utveckling - upplösning. Eller en forskningsuppgift: tes - antites - syntes. 

Romanen fokuserar på det faktum att Guiyu existerar och ger arbete åt 100 000 gästarbetande kineser, trots att import av elektronikavfall är förbjudet sedan år 2000. Det tyder på omfattande korruption bland kinesiska partifunktionärer, som har till uppgift att följa lagar uppsatta av regeringen i Peking. Konsekvensen blir att korruption förstör miljön. 

Korruption har demoraliserande effekter på hela samhället. Det urholkar etik och moral och laglydighet. Det snedvrider konkurrensen och rubbar grundvalarna för en effektiv marknadsekonomi. Därför krävs effektiva metoder, regler och sanktioner för att förhindra korruption och ett lärande för att anpassa politiken till ändrade förhållanden.  Gåvor och förmåner, bedrägeri och anbudskarteller är exempel på korruption. Konkurrensverket pekar ut fyra riskområden för myndighet eller bolag:

   1. Monopolsituation

   2. Tillstånd eller ekonomiskt stöd

   3. Beslut med ekonomisk eller legal betydelse

   3. Investeringsverksamhet

Riskområden där det ofta finns få ingångar till slutgiltiga kunder och befogenheterna inom organisationen är delegerade. En annan riskfaktor utgörs om de inblandade har haft en långvarig relation med varandra. 

Läs mer i Konkurrensverkets rapport: Korruption snedvrider konkurrensen

Nintendo sämst i Greenpeace ranking

Utifrån publikt tillgänglig information på ett antal elektronikföretags webbsidor har Greenpeace rankat hur väl dessa företag möter två krav: 1. Städa upp produkterna från miljöfarliga ämnen; och 2. Ta tillbaka och återvinn deras produkter på ett ansvarsfullt sätt när de blivit obsoleta. 

Kraven ökar med tiden. I framtida versioner av guiden kommer Greenpeace att titta på om företagen "walk their talk". Bäst i test mars 2008: Samsung och Toshiba med Nokia på en tredje plats. Sämst: Nintendo. 

Läs mer om rankingen: Guide to Greener Electronics