Årets kundgåva: 1000 blyertspennor

Besök UNICEF:s gåvoshop och ge bort ett myggnät, en fotboll, 30 hopprep eller varför inte en 4-hjulsdriven jeep. Själv fastnade jag för 1000 blyertspennor till behövande barn. Det blir årets kundgåva jag gärna skriver under på. 

Hur Sverige kan påverka Kina i klimatfrågan

Karl Hallding, Kinakännare på Stockholm Environment Institute, menar att Sverige som ordförande i EU kan påverka Kina i klimatfrågan genom att: 

1. “stärka sin kapacitet att föra konstruktiva samtal” med Kina, bland annat på ambassaden i Peking, EU-representationen i Bryssel och Regeringskansliet, samt 
2. söka “samarbete med kinesiska företag och kinesiskt kapital”, snarare än att sälja svensk miljöteknik till Kina. Kinesiska företag som inte bara agerar i Kina. 

Se där en konstruktiv ansats som går förbi låsningen i vem som skall ta ansvar i klimatfrågan. Vi sitter alla i samma båt, så alla måste bjuda till. 

Läs hela rapporten "Kina - medspelare eller motspelare i klimatkampen?" på Global Utmanings hemsida. 

Tragikomisk Marjenah Bakhtiari: "Kalla det vad fan du vill"

Vi läste Marjaneh Bakhtiaris bok "Kalla det vad fan du vill" (Ordfront) i bokklubben nu senast. En tragikomisk skildring av livet i Rosengård från insidan. Omvändningen från att vara en utvandrare med akademisk examen från Iran till att bli en invandrare med begränsade möjligheter att avancera utan att kunna språket. I ett par skildringar i boken, upplagd som kortnoveller, får vi följa unga män som mycket väl kunnat delta i stenkastningen i Rosengård, eller iallafall vara där ute i natten och lockas av spektaklet.

Bakhtiaris lägger en viktig pusselbit till en ökad förståelse för situationen i Rosengård. Läs den!

Pröva "afterschool" i Rosengård

Rosengård brinner. Brandkåren kan inte gå in utan poliseskort. Läget verkar förvärras när media skriver och andra uppviglare strömmar dit, som kanske inte ens bor i Malmö och som inte ens kastar stenen själv, utan uppmanar andra att göra det.

Vi bjöd över några grannar ikväll och jag ställde frågan: vad gör man åt stenkastningen i Rosengård? Om jag fick uppdraget av Malmö kommun skulle jag se över möjligheten, som säkert redan gjorts, med "After School", som Clinton administrationen satsade 180 miljoner dollar på år 2000. Analysen var den att de mesta av ungdomsbrotten i fattiga stadsdelar i Boston, tror jag att det var, begicks mellan det att ungarna slutade skolan tills dess att föräldrarna kom hem. Genom att satsa på meningsfulla aktiviteter efter skolan och slussa in ungarna där fångade man in problemet. Våldsbrotten sjönk drastiskt. Se där en verksamhet företag med socialt ansvar skulle kunna stödja.

Hur lyckades Al Gore vända världen i klimatfrågan?

Här är en tolkning. Al Gore var rätt man med rätt budskap vid rätt tillfälle. Med rätt man menas att han i mångas ögon var en trovärdig avsändare. Al Gore har en historia av att driva miljöfrågor, även fast han som vice-president inte alltid agerade därefter. 

Med rätt budskap menas att han kombinerade en etablerad sanning bland klimatforskare med ett moralisk budskap att vi faktiskt måste handla innan det är för sent. Den moraliska dimensionen driver sedan den sociala förändringen, liksom för medborgarrättsrörelsen i USA på 1960-talet. Det handlar om ett demokratiskt underskott där medborgarna inte ges tillfälle att påverka sin situation. "(...) the only way (climate change) is going to be solved is by addressing the democracy crises", säger Al Gore i ett tal vid Web 2.0 Summit.  

Med rätt tillfälle menas att Al Gore klev fram vid en tidpunkt när det saknades, tyckte många, en global ledare med ett samlande budskap. Därtill steg oljepriserna steg kraftigt så att förnybara bränslen blev ekonomiskt lönsamma. 

Vetenskaplig fakta, ekonomiskt försvarbart, tajming och vädjan till privatmoralen; se där en lyckad kombination för opinionsbildning. 

Klimatkritiker blundar för fakta

Den globala medeltemperaturen sjönk lite under 2008. Men 2008 är fortfarande den 10:e varmaste året uppmätt någonsin, skriver "World Metereological Organization" i ett pressmeddelande. Istäcket i Arktis är på den näst lägsta nivån under smältsäsongen sedan satellitmätningarna började 1979. Extremt väder som en följd av klimatförändringarna, som översvämningar, torkperioder, snöstormar, värmeböljor och ovanligt kallt väder, har rapporteras i många delar av världen. I Sverige blir 2008 det fjärde varmaste året sedan 1990, tillsammans med 2007. Bara år 1990, 2000 och 2006 var varmare, skriver SMHI. 

Ändå hävdar klimatkritiker att det är ingen ko på isen. Det verkar vara mer än ideologisk hållning än grundat på fakta.  

Individuella utsläppsrätter för flygresor

I rapporten "Miljöpolitik för en globaliserad värld" presenterar Anders Wijkman vad som behöver göras och varför. En intressant idé är individuella utsläppsrätter för koldioxid som registreras vid viss del av konsumtionen, typ transporter, typ flyget. Varför inte ransonera flygandet och kompensera för det man flyger utöver tilldelad kvot? Principen att förorenaren betalar är allmänt erkänd ("Polluter Pay Principle"). Om målet är att gå från dagens 10-11 ton koldixidutsläpp/person/år till 1-2 ton till år 2050 eller ännu tidigare, måste något göras. 

Vad kostar det att kompensera för utsläpp av 1-2 ton koldioxid, vilket är en resa fram och tillbaka till New York? Cirka 200 kronor. Pröva Climatecare.org för exakta siffror.

Individuella utsläppsrätter kan vara ett sätt att värdera vårt ekologiska fotavtryck. 

Klimatforskare: 2008 blir kallaste året

Den globala medeltemperaturen går ned 0,14 grader för 2008. Det är det kallaste året sedan år 2000. Men det är alldeles för kort tidsperiod att säga något om klimatförändringarna, såklart. Det är skillnad på väder och klimat. Väder är skillnader över timmar, dagar och år. Klimatförändringar behöver betydligt längre tidsserier som decennier, sekler och millenier. Rubriken som nyhet24 satt leder tankarna till att faran är över. Det är missvisande.

Klimatfeber i Sveriges Radios tappning

En utmärkt webbsida som fortlöpande belyser och rapporterar om klimatförändringarnas hot och möjligheter med artiklar och radioreportage. Väl värt ett besök. 

Ursprungsbefolkningens roll i klimatdebatten

Ursprungsbefolkningens direkta erfarenhet av klimatförändringarna är viktiga inspel i den pågående klimatdebatten. Här finns ett långt tidsperspektiv och kunnande kring hur leva i samklang med naturen vi alla kan lära oss av. Samtidigt lyfter det upp den moraliska aspekten av att de som först drabbas av klimatförändringarna är inte de som orsakat den. Se denna hälsning - the Plantagon message - från Oren Lyons, tidigare talesperson för ursprungsbefolkningen i FN:s generalförsamling. 

Ny bok: "Climate Wars" av Gwynne Dyer

Journalisten Gwynne Dyer talar om sin senaste bok "Climate Wars". Den berör säkerhetsaspekterna av klimatfrågan efter en intervjurunda med 100 forskare, militärer, politiker och annat löst folk. Ändrade regnmönster är det som drar igång det hela då det påverkar livsmedelsproduktionen. 

Kofi Annan i ny roll: klimatkämpe

Sedan i somras leder Kofi Annan en ny internationell organisation "Global Humanitarian Forum". Det strategiska fokuset är klimatförändringarnas påverkan på människan, särskilt de fattiga och utsatta. I denna video uttalar sig Richard Branson om vikten av att förorenaren betalar (Polluters Pay Principle).

Den ansiktslösa kapitalismen

Hållbarhetsarbetet har svårt att få plats på ledningsgruppernas agendor, särskilt i icke-ägarledda organisationer med ansiktlösa ägare som institutioner, skriver Lena Pehrs i CSRipraktiken. Jag frågar mig om en tydlig ägarstruktur är en garant för ett gott miljöarbete? Tveksamt. Men det är intressant vad som händer med Percy Barnevik i hans omsvängning till att rädda världen med sin mikrolån. Moralfrågan är en viktig aspekt för var det inte Barneviks heder som ifrågasattes med sitt optionsprogram? 

Tänk när klimatfrågan blir som passiv rökning. Vad du gör påverkar mig. Den moralkakan vill jag smaka på. 

.

The Tällberg Provocation

Sedan Kyotoprotokollet (1997) skrevs på har de globala utsläppen accelererat från 1,3% (1990-talet) till 3,3% (2000-2006). Att göra sken av att läget är under kontroll är missvisande. Tällberg Foundation anser att utsläppen till år 2050 måste minska med 100%. Inte med 50% som FN:s klimatpanel föreslog 2007, utan 100%. Det är även Vattenfalls vision om sin egen produktion. 

Finns det inte en tydlig koppling mellan förståelsen för finanskrisen och klimatkrisen? Alla tror sig kunna säga någonting, men få har torrt på fötterna, se video nedan (tack Alex): 

Över 200 länder har skrivit på FN:s Klimatkonvention (1994), föregångaren till Kyotoprotokollet (1997). Hur är det med efterlevnaden av denna konvention? I FN:s Klimatkonvention står det att: 

“parterna till konventionen bör vidta förebyggande åtgärder för att förutse, förhindra eller minimera orsakerna till klimatförändringarna. De bör anta nationella program som innehåller åtgärder för att motverka klimatförändringarna inom alla relevanta samhällsreformer omfattande alla växthusgaser samt samarbeta för att underlätta anpassning till ett förändrat klimat.” 

.

Miljön OCH jobben. Låt Volvo visa vägen!

"Näringslivsministerns fast i Moment 22" skriver SvD Näringsliv (15 dec, 2008). Men reporterns slutsats att miljön ställs mot jobben är inget cirkelresonemang, vilket är innebörden av Moment 22 i Joseph Hellers tappning i boken med samma namn från 1961. Att miljön ställs mot jobben är ett antingen-eller tänkande. Behöver det vara så?

Det kan inte komma som en överraskning att bilarna måste bli bränslesnålare. Volvo har varit världsledande på säkerhet och miljö i decennier. Men man missade bränsleförbrukningen. Toyota gjorde det inte. Vem blir morgondagens vinnare? Låt Volvo visa vägen med stöd av politiska spelregler OCH statliga investeringar. 

.

Hur ser bloggosfären ut?

Läs mer om Technoratis senaste undersökning. Vem är bloggarna? Vad bloggas det om och varför? Hur bloggas det? Att blogga för vinstintresse. Varumärken träder in i bloggsfären. En relaterad fråga är hur bloggsfären används för påtryckning och bilda opinion. Eller bara upplysa. CSR i praktiken är ett exempel. 

Den inre och yttre naturen

En viktig distinktion är om vi människor är en del av naturen eller om den är skild från oss. John P. Milton ger sin syn på saken. 

Jag skriver på Vattenfalls klimatupprop

Budskapet från Vattenfall finner jag trovärdigt. Jag skriver på klimatuppropet och blir en plasttomte bland 225 000 andra. Varför? Jag tycker Vattenfall: 

1.  Tar klimatfrågan på allvar: Vattenfall erkänner att utsläpp av koldioxid är ett problem, till skillnad från klimatkritiker. De behövs kollektiva manifestationer som tar klimatfrågan på allvar. Vattenfalls upprop är ett exempel. Naturskyddsföreningen ett annat. Jag skriver på båda. 
2. Arbetar för lösningar: Utsläppshandel, ny teknik och klimatkrav på produkter är vad vi behöver. Att företag driver klimatfrågan och inte bara politiker är toppen.
3. Investerar i förnybara kraftkällor: Klimatfrågan kan inte lösas på hemmaplan. Det behövs globala lösningar. 80% av världens energiförsörjning kommer från fossila bränslen. Det tar tid att ställa om. Vattenfall tar steg i rätt riktning. 
4. Håller en öppen dialog: Vattenfall bjuder in till samtal om klimatfrågan och nyanserar den. Sedan behöver man inte alltid hålla med, men här finns åtminstone en samtalspartner med en världsaktör på energimarknaden. Jag får inte intrycket att Vattenfall vill dölja något. 
5. Visar vägen för Kina: Att Vattenfall köper upp kolkraftverk och har som ambition att göra dem koldioxidneutrala till år 2050 visar vägen för kineser som öppnar ett nytt kolkraftverk var femte dag. Alternativet att sälja av kolkraftverken hjälper föga. 
   

Vattenfall producerar i stort sätt hela Sveriges el. Samtidigt släpper de ut mer koldioxid än hela Sverige med sin verksamhet i forna Östtyskland. Kan Vattenfall hålla sig på spåret att aktivt driva på för ytterligare klimatåtgärder, utan att profilera sig som ett miljöföretag, tycker jag att de är värda en eloge. 

Sedan kan jag undra om varför de behöver vänta till 2050 för att bli koldioxidneutrala. Varför inte 2030, eller 2020? Klimatuppropet är väl inte bara ett sätt att köpa tid för att ostört kunna fortsätta med sina smutsiga kolkraftverk?. 

EU sackar i klimatfrågan, men ger inte upp

Historiskt sett är EU:s klimatpaket som det brukar vara när EU skall enas. Det pustas och stånkas i korridorerna, men tillslut är fördelarna att hålla ihop större än att bryta sig ut. EU står enade och får genomslag för sina värderingar. EU har drivit klimatfrågan i många år när ingen annan har gjort det. EU står för 12 procent av utsläppen men har långt större inflytande med sina snart halv miljard medborgare och konsumenter. 

Att EU:s klimatpaket blir urvattnat enligt miljörörelsen betyder inte att man ger upp. Så har det varit med EU utvidgning mot öst och införandet av euron. Gång på gång blir det en kompromiss. Men sedan ligger beslutet och EU-kommissionen kommer tillbaka och följer upp med nya förslag, skruvar åt ytterligare. En hel hord av byråkrater ser till att länderna ställer in sig i ledet med hot om vite om de skulle fördröja processen. 

De må gå långsammare, men EU ger inte upp. Heja Reinfeldt! Heja alla som påpekar att klimatpaketet måste bli vassare, men håll ihop för sjutton gubbar. Vi behöver alla händer på däck. 

För mer läsning: EU som klimataktör av Ylva Nilsson. Se även ArenaNorden om nordisk klimatdebatt. Och så klart, läs om applåder för Al Gore i Poznan. Hans bok "Earth in the balance" (1992) fick in mig på miljöspåret samma år. Och där har jag varit sedan dess...

Om värdet av att vara själv i naturen

John P. Milton har organiserat Solo-övningar i naturen sedan 1950-talet. Han var president Nixons rådgivare i miljöfrågor, professor i ekologi, en av grundarna av Jordens Vänner och inspiratör till organisationsforskare som Peter Senge. Han gjorde resan "Into the Wild", men kom tillbaka. Milton menar att nästa ekologiska världsyn inte är politisk eller ekonomisk, den är mental. Vi håller på att förlora kontakten med naturen, grunden för livet på jorden. Och det är kanske det största miljöhotet: avsaknaden av en känslomässig koppling till naturen. 

Naturen som läromästare - Solo på fjället

Se denna video från en Solo-övning i Årefjällen jag deltog i sommaren 2008 (mannen i orange tröja i slutet). Övningen sträckte sig över en veckan med fyra dagar själv på berget och organiserades av Göran Gennvi och John P. Milton. Det tog mig tre dagar att bli fullt närvarande, vilket var en häftig känsla jag bär med mig sedan dess. Med på "expeditionen" var en grupp holländare. Mannen på bilden är Art van Veller, aktuell från "Ben & Jerry´s Climate Change College".

Lär dig mer på Allemansjorden. 

Vad händer med mina vänner i Guiyu?

Jag undrar vad som händer med min romangestalt i Guiyu? I arton månader har jag levt med idén om den stolta, unga och havande Mei-Li, alias Vita Molnet, som via omvägar hamnade i Guiyu i Guandongprovinsen i södra Kina framför en wokpanna att smälta bly ur kretskort från mobiltelefoner. Guiyu, världens centrum för illegal elektronisk återvinning, som snurrar en tiondel av världens elskrot, sysselsatte 200 000 personer under högkonjunkturen.  

Om priserna på återvunna metaller i Sverige sjunker med 80 procent står det sannolikt rätt still i Kina, så här efter OS. Småföretagarna i Guiyu blir stående med sina lager, kanske med lån till maffian de inte kan betala tillbaka. Då får de länsa sparbössan, betala med sitt sparkapital de skulle haft till pensionen, och flytta ut på landet igen med betydligt sämre hälsa än när de kom. Ett av många öden bland 150 miljoner migrantarbetare i Kina. Vinnare i krisen är troligtvis maffian, som kan låna ut pengar när bankerna säger stopp. 

Läs mer om romanen jag skriver om korruption och miljö i Kina i kolumnen till höger. 

Trender som driver hållbarhetsfrågan

Al Gores film, Stern-rapporten, FN:s klimatpanel och i viss mån EU:s historiska 20-20-20 beslut, dvs att till år 2020 reducera växthusgaser med 20%, reducera energianvändningen med 20% och öka andelen förnybara bränslen till 20% år, stängde klimatfrågan 2007 i den meningen att det blev den nya sanningen vi behöver förhålla oss till. Gro Harlem Brundtland tog upp klimatfrågan 1987 när hon lanserade begreppet hållbar utveckling, men först 2007 slog den igenom. Nu går klimattåget, rätt eller fel, men det är vad företagsledare behöver rätta sig efter. 

Globe Forums blogg förklarar några trender som ger ytterligare eldunderstöd till klimatfrågans framfart: oljepriset, miljöflyktingar, lagstiftning och konsumenttryck. 

Vattensfalls janusansikte

Vattenfalls två sidor fångar in klimatproblematiken. Å ena sidan gör Vattenfall Sverige till världsledande bland i-länder vad gäller koldioxidutsläpp genom att leverera energi från vatten- och kärnkraft. Å andra sidan genererar Vattenfall mer än hela Sveriges koldioxidutsläpp genom sina kolkraftverk i forna Östtyskland. Vattenfall har hittat en medelväg genom att arbeta för utsläppshandel, vilket sätter ett pris på koldioxidutsläppen, och samtidigt verka för rena kolkraftverk som genom ny teknik skjuter ner koldioxiden i marken, sk CCS ("carbon capture and storage"). För att det skall göras ekonomiskt lönsamt krävs tydliga spelregler från politiker inom EU. Vattenfall vill verka för tekniköverföring till andra länder. 

Vattenfall gör således i mina ögon det bästa av situationen. De tar över kolkraft och strävar efter att reducera koldioxiden med ny teknik, vilket kan inspirera kineserna som öppnar ett nytt kolkraftverk var femte dag. Samtidigt måste det vara lönsamt för att få en större spridning. "So far so good."

Vad jag kan reagera på, liksom stora delar av miljörörelsen (Greenpeace, SNF, Miljöpartiet mfl.), är att Vattenfall glider på sanningen. Deras vision om att vara ett rent energiföretag presenteras som något de redan är. Som framgår av ovan är det bara sant till hälften (Sverigedelen). Det nya kolkraftverk de lanserar som koldioxidfri tas i bruk först 2020. Det är inte en ovanlig strategi. Oljebolaget BP lanserar sig själv som ett grönt företag, men delen förnybara bränslen i sin produktion är mindre än 5% läste jag någonstans. 

Heja Vattenfall, men sluta med falsk marknadsföring. 

Oljebolag kan bli stämda för desinformation

Argumentet i denna artikel från The Guardian är att vissa oljebolag, liksom delar av tobaksindustrin på sin tid, medvetet spred falsk information om effekterna av sin verksamhet:

 

"Owen Lomas, head of environmental law at City firm Allen & Overy, said: "If you look at the extent to which certain major companies in the US are accused of having funded disinformation to cast doubt on the link between man-made emissions and global warming, that could open the way to litigation."

Med allt bättre metoder för att visa människans klimatpåverkan kan oljebolag och kolkraftverk således tvingas ersätta för sin del av kostnaderna vid en naturkatastrof, iallafall i teorin. Men vi använder alla olja och kol, direkt eller indirekt via de varor och tjänster vi köper. Den viktiga frågan är: vad gör vi åt saken?

Klimatkritiker verkar vara försiktiga i att peka ut egna lösningar (utom att ignorera klimatproblematiken helt) då lösningarna ligger alltför nära förespråkarna för klimatåtgärder: energieffektivisering, ny teknik, infrastruktursatsningar. Det gamla vanliga för att lösa oljeberoendet och energiförsörjningen. Uppriktigt sagt förstår jag inte vad som är kontroversiellt med dessa lösningar och de pengar som satsas går rakt in i att skapa nya jobb. 

Att investera i klimatprojekt i utvecklingsländer som ett billigare sätt att leva upp till åtaganden om utsläppsreduceringar tror jag är en del av lösningen. Men signalen måste ändå vara att vi i väst, som skitat ned under de senaste 250 åren, tar sitt ansvar och visar vägen. Det gör i sin tur väst mer konkurrenskraftiga och mindre beroende av fluktuerande energipriser.

Det går så mycket fortare än vi tror

Det bakomliggande budskapet hos klimatkritiker är inte sällan att satsa på andra frågor som att bekämpa fattigdom och sjukdomar och ordna livsmedelsförsörjning. Som om allt inte hängde ihop. Förändringar går så mycket fortare än vad vi tror: 


Did You Know? from Amybeth on Vimeo.

Och alla dessa förändringar kräver energi i någon form och 80% av all energi är fossildrivet. Och vad händer med alla produkter när de är förbrukade? Var tar de vägen? Ingenting försvinner. Vi använder mer av jordens resurser än vad jorden hinner återskapa. Vi lever på kapitalet, inte räntan. Varför blunda för detta?

Klimatfrågan är en av många frågor som behöver lösas. Det är inte antingen eller. Lösningen är bland annat att tackla klimatfrågan med att skapa nya jobb inom energisektorn, precis som president Obama föreslår, liksom att utveckla ny miljöteknik, beskatta miljöbelastande varor redan i produktionen och verka för den kolfattiga ekonomin, som kan innebära mer upplevelser och kultur, mer tid för nära och kära, mer ren natur och mindre av kortlivade prylar. Är det ett sämre liv? Det betyder inte att kapitalismen är fel eller att konsumtion är fel eller att man behöver odla sina egna morötter för att vara korrekt. Men kanske inte blunda för problemen med överkonsumtion?

Låtom oss diskutera lösningar istället för att låtsas som att klimatproblemet är påhittat. Oljan håller på att ta slut i vilket fall, så något måste göras. Det tror jag de flesta är överens om. 

En vädjan till förnuftet

Det är titeln på SNS översatta bok av Nigel Lawson, före detta konservativ brittisk finansminister, på temat global uppvärmning. SNS ger även ut Lomborgs klimatkristiska bok "Cool it". 

Lawsons bok är intressant så tillvida att den fångar upp en del argument i debatten från klimatkritiskt håll: satsningen på biobränsle påverkar matpriserna, godtyckliga mål för förnybara bränslen kan kosta mer än det smakar, handelstullar för länder som inte betalar för miljökostnaden i sina produkter kan skada världshandeln och att några år av extrema vädersituationer betyder inte att klimatet håller på att kollapsa. 

Men så långt håller sansade förespråkare för klimatåtgärder med. Inte minst att det är en skillnad mellan väder och klimat. Vädret ändras hela tiden. Klimatförändringar behöver längre tidsserier. Kopplingen mellan ökad koldioxidhalt och jordens ökade medeltemperatur är klarlagd. En del forskare må vara oense, men den stora majoriteten forskare som arbetar med klimatförändringar är överens. Människan påverkar klimatet. Det återstår en del oklarheter om hur snabbt och hur mycket, men att människans påverkar klimatet är tydligt. 

Vad som händer är att klimatfrågan blir alltmer politisk, vilket är naturligt då det handlar om fördelning av resurser och därmed prioriteringar. Samtidigt får det sättas i relation. USA under Bush betalade 10 miljarder dollar i månaden för sina krigsinsatser. Obama satsar 15 miljarder dollar om året för att möta klimathotet. I vaddå? Nya energiformer, infrastruktur, energieffektiviseringar för att minska oljeberoendet från mellanöstern och skapa nya jobb. Hur kan det vara kontroversiellt? Pengarna tas från utsläppshandeln enligt principen "Polluters Pay Principle". Den som skitar ner får betala. En kostnad som sedan flyttas ut till konsumenten. Att leverantörer i utvecklingsländer, ägda av utländska intressen, inte sällan producerar varor utan hänsyn tagen till miljö- och sociala aspekter gör att utsläppshandeln måste bli global. 

Det handlar om att sätta pris på en gratisresurs: luft. Så har människan reglerat tillgång och efterfrågan i alla tider: sill, skog, guld, olja, vatten...

Klimatfrågan är också en säkerhetsfråga. Smälter glaciärerna, minskar vatten för bevattning, vilket påverkar livsmedelsförsörjningen. Det är en anledning till konflikter, se Gwynne Dyers bok om "Climate Wars". Och det här är en realitet. Himalayas glaciärer smälter, liksom dem i Sarek och Sierra Nevada och i Arktis, medan Antarktis isar växer. 

Om ditt barn var allvarligt sjukt och du frågade 10 läkare om vad du skall göra och 9 säger att det är bäst att vi sätter in en åtgärd och 1 säger: nej det är ingen fara, vad skulle du göra? Hoppas på att den sista har rätt? Samma gäller klimatdebatten. Vi har tillräckligt med bevis för att sätta in åtgärder och inte skjuta frågan vidare till nästa generation då deras handlingsutrymme att göra något är mindre . 

Fortfarande finns det ett utrymme för att begränsa människans utsläpp av växthusgaser. Men om ett par decennier kan vi komma i ett läge då det inte spelar någon roll längre vad vi gör då vi höjt medeltemperaturen såpass att vi satt igång större processer än vi kan stoppa. En process är att haven, som redan absorberat 40% av människans utökade växthuseffekt, slutar absorbera koldioxid utan släpper ut koldioxid istället. En annan process är att permafrosten tinar på tundran i Sibirien, vilket släpper ut metangas fyra gånger mer aggressiv än koldioxid. Sedan har vi Arktis, Amazonas, Grönland, golfströmmen...

Klimatkritiker som Nigel Lawson och Bern, se föregående inslag på denna blogg, vädjar ofta till förnuftet i sin kritik. Samtidigt avfärdar de i en handvändning decennier av klimatforskning. De svartmålar sina opponenter och skapar polarisering. De tycker jag är oförnuftigt och oansvarigt. Människan påverkar klimatet. Det är en realitet. Frågan är: vad gör vi åt saken?

Läs även Guardians recension av Nigel Lawsons bok.