Låt företagen lämna in el-skrot utan kostnad

I en artikel i SvD "Kontrollen av el-skrot skärps" står det att bara 1 av 4 ton elskrot i EU demonteras under kontrollerade former. Resten ligger på vinden eller sipprar iväg i illegala strömmar till soptippar i Indien, Brasilien, Afrika och Kina (Guiyu). Bättre tillsyn eftersöks. Det är bra. Margerata Appelberg driver frågan på Naturvårdsverket. 

Runt 6 miljoner ton elskrot är på drift varje år från EU:s 27 medlemsländer. Det är en vikt motsvarande tre gånger Sveriges veteskörd ett normal. Sverige är världsbäst på att samla in elskrot bland privatpersoner. För dem är det gratis att lägga skrotet i återvinningscentraler. Företag och organisationer får däremot betala. I praktiken står företag inför beslutet att antingen få betalt för att bli av med skrotet och blunda för var det tar vägen, eller betala för det. 

Låt staten ta över företagens elskrot också. Kanske via en extra avfallsskatt? Vem vet mer om detta?

Skriva en roman utan "showstoppers"

Med utsikt över S:t Johannes kyrka och församling, likt den vy Per Wästberg hade i sina krönikor i Moderna Tider för en herrans många år sedan, hade jag förmånen att få mitt utkast kommenterat av min lektör Lena. Finns det något bättre än att få kommentarer på ens skrivna material, som ett kvitto på att alla timmar bland bokstäverna tillslut får en form som kan förstås, och stundtals, beröra? 

Min lärdom från genomgången var att hitta och flytta "showstoppers", utvikningar som stannar upp handlingen, ofta presenterade som huvudpersonens tankar, tillbakablickar, när det är föga troligt att personen har tid att tänka sådana tankar. Till exempel finns det tid för reflektion när man cyklar, en monoton rörelse i ensamhet, medan utrymmet begränsas i en snabb dialog. 

Dystopen Cormac McCarthy om "The Road"

I denna video berättar Pulitzer-vinnaren Cormac McCarthy för Oprah Winfrey om sin bok The Road. En historia om en man och son som går genom en apokalyptisk, ödelagd värld i sökan efter havet, efter mat, efter en säker plats att sova undan gäng, efter att lämna över sonen till kärleksfulla, goda människor. De rör sig om natten och sover på dagen med alla sina ägodelar i en kundvagn.

Gråskalan i de bilder McCarthy frammanar påminner om de färglösa scener Laura Ling visar i sin video om Guiyu jag presenterade i min blogg igår. Boken arbetade motvilligt in sig i mitt medvetande. Från att hålla ifrån mig den tröstlösa värld McCarthy målar upp fick den mig att än mer att uppskatta det levande livet. Klart läsvärd. Den fick högt betyg i vår bokklubb. 

McCarthy skrev även boken som blev bröderna Cohens Oscarsvinnande film: "No Country for Old Men". 

Köp boken The Road av Cormack McCarthy.

Följ med till Guiyu

Den här videon om förgiftade byar i Guandongprovinsen i södra Kina blev startskottet för min roman. Jag hade några andra spår med konsekvenser av nanoteknik i kosmetika och produktionsmiljöer för stekpannor, men fastnade för elektronisk återvinning med primitiva teknologier i Guiyu. De färglösa, förorenade miljöer videon visar från Kinas bakgård berörde mig illa. 

Miljöer som påminner om dem i Dickens Oliver Twist. Dickens använde, enligt Wikipedia, en litterär teknik där han kontrasterade starkt sentimentala scener mot en krass verklighet, liksom Viktor Hugo gjorde i "Les miserables" och HC Andersen i "Flickan med svavelstickan". Några saltkorn av denna teknik har jag även strött över min roman Gröna Änkan. 

Med videon från Current TV, vilken Al Gore startade med Joel Hyatt, kunde jag hoppa in i en vit minibuss och följa med den sträckan jag annars hade behövt göra själv. Likt Tintins skapare Hergé behövde jag inte lämna skrivbordet denna gång. Tack Laura Ling! 

Det Kina jag såg 1995 var mer från en turists synvinkel: Den Förbjudna Staden, Muren, sjukhus med naturläkemedel, en tur ut på landsbygden till en by med lerhyddor. I Peking fanns det mest cyklar på gatorna och en påträngande doft av koleldade kaminer i nyårskylan. 

Klimatkompensera hemma, inte på IKEA

Slog upp SvD i morse och såg en helsidesannons från IKEA: "Klimatkompensera hemma". Den förklarande texten löd "Krukväxter är inte bara trevliga att se på. De tar dessutom hand om den koldioxid du andas ut - och producerar nytt syre som du andas in. På IKEA hittar du alltid massor av snygga syreproducenter. Vi ses!"

IKEA gör stora insatser på miljöområdet på energi och textilsidan, samtidigt som de produkter de marknadsför slukar enorma mängder naturresurser. Det IKEA beslutar sig för att göra får konsekvenser. Därför är det viktig vad IKEA säger på miljöområdet. Att låta folk tro att de klimatkompenserar hemma genom att köpa krukväxter är missvisande. 

Vad menar vi med att klimatkompensera? Som jag förstår det handlar det om att stödja en klimatreducerande verksamhet som annars inte skulle kommit till stånd. Till exempel genom att stödja soldrivna ugnar i Indien (som står utanför Kyotoprotokollet), istället för att elda med kodynga som ger svarta sotpartiklar och bidrar till de bruna moln som hänger över stora delar av Asien. Det är klimatkompensation. Det tar bort koldixodutsläpp. IKEAs reklam "Klimatkompensera hemma" genererar koldioxidutsläpp. 

Att cykla istället för att ta bilen är inte klimatkompensation. Det är att reducera sina personliga koldioxidutsläpp. 

Att köpa en krukväxt på IKEA är inte klimatkompensation. Det är att göra det fint hemma. 

1. Vad är det som säger att växterna producerar mer syre hemma hos någon än någon annanstans? 

 

2. Vari ligger klimatkompensationen i  att erbjuda krukor av stengods, plast och glas? Eller förzinkat stål! där ståltillverkningen är en av de mest energikrävande verksamheter vi har på denna jord? SSAB ligger i topp i Sverige. Vari ligger klimatkompensationen i en vegetarisk vetetortilla? Eller dekorationsstenar som också säljs på bilden? 

3. Hur är det den energi som krävs för att gödsla, värma, insektsbekämpa, transportera, lagerhålla växterna odlade i växthus? Hur kompenserar IKEA för detta? En citrusväxt lär knappast odlas naturligt på dessa nordliga breddgrader.  

"(...) strunt är strunt och snus är snus, 

om ock i gyllne dosor. "

Nej, IKEA får läsa på. Att klimatkompensera hemma vore att inte ta en vända till IKEA. Det skulle reducera klimatutsläppen. 

Men om man nu gör tar en sväng till IKEA, som jag, så finns det organisationer som kan bistå med riktig klimatkompensation. En sådan verksamhet är ClimateCare.org, De driver projekt med soldrivna ugnar i Indien nämnt ovan. Det skulle reducera klimatutsläppen, inte bidra till dem som IKEAs missvisande helsidesreklam "Klimatkompensera hemma".

Säg att du vill skriva en roman

Är du en av dem som när drömmen att skriva en roman någon gång i livet? Och så läser man en bok som Joyce Carol Oates "Blonde", Ernst Hemingways "Klockan klämtar för dig" eller Harry Martinsons "Nässlorna blommar", och känner att det där kan jag aldrig göra. Men det kan bli något annat. En bok är ett samtal, om än på distans, och då jag sysslar med distansutbildning för hållbar utveckling i mitt yrke, är en roman en variant på samma tema. 

Denna blogg hjälper mig att förmedla den värld jag upptäcker kring miljö och korruption, men också att fånga upp litterära tekniker jag använder för att väcka intresse kring tesen att miljöförstöringen drivs av korrupta individer i privat och offentlig verksamhet, vilket vi som konsumenter, ovetandes, betalar för när vi köper deras varor och tjänster. Då vi ofta sitter på båda sidor om bordet, som yrkesverksamma och konsumenter, handlar det inte om att peka finger utan att lyfta fram det faktum att våra handlingar spelar roll. 

Är kritiken mot CDM befogad?

I en DN essä om "Klimatkrig" redogör Sverker Lenas förtjänstfullt om ett samhällsvetenskaplig perspektiv på klimatfrågan. En av de bästa essäer jag läst på länge. 

Där refereras till CDM, Clean Development Mechanism, som ett sätt för EU att slippa göra något själv genom att investera i projekt i utvecklingsländer. Är inte det en utmärkt idé? Sverige får mer koldioxidreducering per investerad krona och u-länder får riktade pengar som investeras i miljöteknik för framtiden. Visst vore det bättre om de sektorer som inte handlar med utsläppsrätter, typ energiintensiv basindustri, jobbade mer på att bara reducera sina egna utsläpp än att betala sig ur det, men kan inte CDM vara ett sätt att köpa sig tid? 

Sverige är i ett dilemma med sin energipolitik. Statsägda Vattenfall gör Sverige till ett föredöme på klimatområdet med koldioxidfri vatten- och kärnkraft. Samtidigt äger Vattenfall 3 av Europas 10 mesta koldixidutsläppare i form av kol och gas, utanför Sveriges gränser. Vattenfall släpper ut 1,5 ggr koldioxid än vad hela Sverige släpper ut. Man kan hävda att få är bättre lämpade att sköta omställningen till mer renare teknologi. Faktum kvartstår 80 procent av vår energiförsörjning är fossildriven. Det ställer man inte om på kort tid. CDM är ett sätt att påskynda processen. Eller fördröja den? 

New York Times om Kinas luftföroreningar: priset för tillväxt

På Compass Networks träff hos Springtime om "Kina - världens största marknad, världens största diktatur", talade grundaren Birgitta Ed om "helvetet på Jorden" om de produktionsmiljöer hon besökt med svenska ledningsgrupper, bland annat kring Pärlfloddeltat norr om HongKong.  

"Inte ett grönt strå så långt ögat når", "luften känns som man har astma", "skorna förstörs" och "kläderna går inte använda igen efter en dag utomhus", var några av Birgittas kommentarer. 

Springtime stannar kort om att säga hur man skall arbeta med underleverantörer, och tar inte ställning till vad som är rätt eller fel, utan uppmanar ledningen för företag som förlägger sin produktion till Kina att se med egna ögon vad som sker och bedömma om de kan stå för det. Tål företaget en granskning av media?

Bilden av Kina är naturligtvis mångfacetterad och har miljoner sanningar. Men faktum kvarstår att den gigantiska miljöförstöring väst delvis finansierar medför miljökostnader i en omfattning som drar ner tillväxten till noll eller minus i vissa provinser. Kinas premiärminister, Wen Jiabao, lanserade 2004 ett grönt BNP som riktmärke för regeringen och höga partifunktionärer. Kostnaden för miljöförstöring och resursutnyttjande uppskattades till mellan 8-12 procent av BNP, vilket inte var politiskt acceptabelt. Initiativet skrotades 2007. 

I romanen Gröna Änken stödjer en av de rivaliserande presidentkandidaterna initiativet med ett grönt BNP. Den andra är mindre intresserad. 

Läs mer: New York Times - Choking on Growth

Läs mer: Wikipedia - Green Gross Domestic Product

Anseende viktigt vid hantering av barnläkaren på Astrid Lindgren

I en tankeväckande artikel av Lars Strannegård i SvD:s Under strecket lyfts anseende fram som den nya hårdvalutan. En viktig aspekt i den sorgliga hanteringen av den anhållna barnläkaren på Astrid Lindgren. Två institutioner, åklagarämbete och läkarkåren, tävlar om att bevara anseende och allmänhetens förtroende. Den som förlorat i anseende är utan tvivel åklagarämbetets taffliga hantering, som redan är JO-anmäld. 

På en mer personlig not undrar jag om anseende är lika viktigt idag som för låt säga 50 år sedan? Fler sociala arenor och ökad rörlighet, globalisering och mer flytande könsroller torde ha minskat värdet av anseende då man kan fysiskt kan flytta sig och dyka upp någon annanstans om ens anseende kantstötts.  Det kunde man inte förut på samma sätt. Värdet av anseende torde stå i direkt relation till social rörlighet. 

En intressant valuta är uppmärksamhet, den yngre versionen av anseende. Det är den nya tiden. Också. 

Mobiler använder kobolt från Kongo

Under lunchen på Nordiska Museet kom vi att prata om barnarbete för att bryta mineralen som används i mineraler. Samma kväll, när barnen somnat och natten sänkte sig över förorten, surfade jag mig fram till hur det egentligen låg till.

Kobolt omvandlas till tantalum stoft, det magiska stoft som handlas på världens råvarubörser och styr strömmarna i mobiltelefoners kretskort, och datorer också för den delen. Utan kobolt, inget tantalum. Utan tantalum, inga mobiltelefoner.

För 10 år sedan gick intäkter från koboltbrytning direkt in i krigsherrarnas egna fickor, via försäljning i Belgien, ett inbördeskrig som skördat över 5 miljoner liv. Rwanda sägs ha tjänat 250 miljoner dollar 1998 på kommersen. Därtill försvann 90% av gorillorna då coltan bröts i nationalreservat. 

Sedan inbördeskriget uppmanas bland annat mobiltelefontillverkare att köpa sitt kobolt från andra ställen än Kongo, som Australien och Brasilien. Men världens största tillverkare av laddningsbara batterier, Kina, köper sin kobolt, som batterierna är gjorda av, uteslutande från Zambia och Kongo. Så helt lätt att komma runt problemet är det inte. 

Detaljen om kobolt kopplas till BridgeTown, mobiltelefontillverkaren i södra Kina med kopplingar till den illegala elektronikåtervinningen i Guiyu, över vilken romanen Gröna Änkan ryttlar som en tornfalk. BridgeTown sägs vara engagerad i distributionen av coltan i Kina genom direkt samröre med krigsherrar i Rwanda.

Läs mer: Prospect - Congo´s coltan rush

Läs mer: Global Issues - Guns, money and cellphones

Läs mer: Swedwatch - Oacceptabla förhållanden bakom vår mobila värld

Läs mer: Tantalum International Study Centre

Läs mer: FNs rapport om Kongo (2001)

Ekosystemtjänster: World Resource Institute presenterar "Corporate Ecosystem Services Review"

Slank in på ett föredrag om ekosystemtjänster ordnat av Swedish Water House och Albaeco. Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre och Craig Hanson från World Resource Institute höll låda. 

Johan Rockström pratade om att kurvor över utfiskning, markutarmning, minskad biologisk mångfald, utsläpp av koldioxid, kväve, metan sticker rakt upp sedan 1950-talet, som en hockeyklubba. Vad händer när dessa klubbor spelar som ett hockeylag?

Craig Hanson presenterade en modell för att se hur ekosystemtjänster kan spela in vid affärsutveckling för att identifiera risker, nya marknader, stärka kundrelationer, visa på ledarskap. Kort, erhålla en socialt körkort för att driva sin verksamhet. 

Själv tänkte jag att Douglas Bååth (anti-hjälten i romanen) skall få bita i det äpplet vad det lider. Jag slogs också av hur förändringar i naturen sker långsamt för att sedan tippa över till ett nytt tillstånd som inte går att reparera utan stora kostnader, som till exempel Östersjön. En förändring som påminner om en cancersjuk patient, som plötsligt faller ner ett rejält trappsteg i hälsotillståndet och håller sig konstant där tills nästa fall kommer. Mamman till Louise Bielke (Douglas nya tjej) går genom detta i boken (inget huvudnummer). 

Läs mer: World Resource Institute - Corporate Ecosystem Services Review

Närhetstörstande Miranda July: "No one belongs here more than you"

Miranda Julys "No one belongs here more than you" var den senaste boken vi läste i bokklubben. Den fick ett blandat mottagande. July har en härlig språkkänsla och fångar distansen mellan människor ypperligt. Hon påminner om Bret Easton Ellis i "The Informers". Hennes humor tilltalar mig. Där finns en tragisk underton som är avväpnande. Hennes prövande av sexuella gränser var på samma gång oväntade, som stundtals tjatiga. Tröttsamt var det att börja om på nya historier ideligen, med nya rollfigurer, men så var boken också skriven som korta historier. 

July fick en 7 av 10. 

Och en liten extra film av samma kvinna: 

Köp Miranda July: No One Belongs Here More Than You

Globalisering får ett ansikte

Globalisering har som bekant en fram- och baksida. Å ena sidan får vi billiga produkter. Å andra sidan ser vi inte varifrån de kommer och ännu mindre var de tar vägen efter de är uttjänta.  SvD visar baksidan i ett bildreportage från Ghana av Karl Melander som tåg Årets bild 2008, text skriven av Mattias Hagberg. Det är dags att koppla ihop punkterna och styra med fötterna. Vad vi köper får konsekvenser. För en ranking av elektronikföretag som tar ansvar, se Greenpeace rankning. Nintendo, specialiserad på spel för barn och ungdom, ligger värst till. 

Se bildspel om Världens soptipp här.